söndag 24 mars 2013

Stjärnkikaren

Författare: Katherine Paterson
Antal sidor: 249 st
Förlag: Libris
Serie: -
Utgiven år: 2002
Originalets titel: The Same Stuff as Stars
Genre: Livsöde

Elvaåriga Angel Morgan skulle behöva lite hjälp. Hennes pappa sitter i fängelse, hennes mamma bryr sig inte särskilt mycket om sin familj och Angels lillebror Bernie är bara jobbig hela tiden och Angel måste ta hand om honom - för det gör inte mamma.
    En dag bestämmer sin Angels mamma för att hon, Angel och Bernie ska flytta. Med bara två väskor kör de iväg långt bort ut på landet. De kommer till en gammal tant som tydligen är Angels och Bernies gammelfarmor, som i princip bara äter bönor, inte har någon TV och aldrig drar upp rullgardinerna.
    När Angels mamma kör iväg och inte kommer tillbaka förstår Angel, trots att hon inte vill, att mamma inte har tänkt komma tillbaka igen. Men Angel hittar tröst hos den mystiska stjärnmannen som visar henne stjärnorna, som är så mycket vackrare på landet än i stan.
________________________________________________________________________

Eftersom både mamma och pappa rekommenderade den här boken till mig tänkte jag att den inte kunde vara så dålig, och dessutom är den skriven av samma författare som skrivit "Bron till Terabithia" som jag visserligen inte läst men sett filmen av. Igår bestämde jag mig för att läsa den. Det ångrar jag verkligen inte, för den är så fint skriven och berättelsen är verkligen hur sorglig men fin som helst!

Boken tar upp ett väldigt viktigt ämne, men den är ändå skriven för barn. Jag tycker författaren har lyckats otroligt bra med att skriva på ett ärligt men enkelt sätt som inte undanhåller sanningen men som ändå inte är för hemskt beskrivet så inte yngre kan läsa den. För det är verkligen, verkligen viktigt att yngre barn får läsa sådana här böcker och förstå hur vissa har det och att det kan finnas anledningar till att vissa är som de är.

Boken är verkligen otroligt sorglig - Angel tvingas ta hand om allting trots att hon bara är elva år, för hennes mamma orkar inte bry sig särskilt mycket och hennes pappa sitter i fängelse. Sedan händer det fler sorgliga saker som jag inte tänker skriva om här, och det gör att man blir otroligt ledsen av att läsa boken. Men inte så ledsen så man ångrar att man läste den - för den är verkligen viktig, och hur fin som helst.

Angel är en stark karaktär. Hon är väldigt duktig och vill alltid göra rätt, men hon känns samtidigt väldigt trovärdig. Bernie är också realistisk - lite bortskämd, men det är så synd om honom att man inte kan bli särskilt arg eller irriterad på honom. Mamman vill man bara skälla ut samtidigt som det är otroligt synd om henne också. Farmodern (de kallar gammelfarmor för farmor) lyser faktiskt upp boken lite fast hon också är rätt sorglig, och samma sak med stjärnmannen.

Jag tycker mycket om rymden, astronomi och stjärnor, och älskade att läsa om rymdfakta och alla beskrivningar om hur det till exempel kändes att titta upp mot stjärnorna och tänka på hur långt borta de egentligen är. Angels intresse för stjärnor ger också boken ett djup, och det passar så himla bra in på stämningen i boken. Sedan måste jag säga att det engelska namnet passar otroligt bra in på boken, det svenska passar också men är inte så klockrent som det engelska!

Berättelsen känns trovärdig, och trots att boken är skriven för yngre kan vuxna och ungdomar också läsa den. Jag tror man kan uppfatta den här boken olika och få olika intryck av den om man är vuxen, barn eller ungdom - men alla kan tycka om och uppskatta den. Boken är väldigt tänkvärd, och det är verkligen inte en bok som försvinner ur huvudet i första taget.

Ska jag klaga på något så är det nog trovärdheten i slutet - jag undrar om det verkligen kan vara så enkelt som det var, och om det är så lätt att förlåta. Det där kanske lät helt konstigt om man inte läst boken, men har man det fattar man nog precis vad jag pratar om. Men jag tycker ändå väldigt mycket om den här boken, den är fin, tänkvärd och sorglig!

Minnesvärt citat:
"Alla behöver någon som bryr sig om dem."

"Åh, gode Gud, låt det gå bra. Se till så att Bernie sköter sig. Och när du ändå håller på, se till så att farmor också sköter sig."

"Sätt dig ner, Angel, innan du bryter sönder nåt som blir svår att reparera."
Plötsligt skämdes Angel. Hon gick fram och reste upp stolen.
"Förlåt."
"Jag pratar inte om den förbaskade stolen. Jag pratar om dig."

"Himlen tar verkligen ner en på jorden."

"Det betyder mycket för mig", sa hon, "att du visar stjärnorna för mig."
"Det betyder mycket för mig", sa han, "att du vill se dom."

"Stjärnorna visste förstås inte vad de hette. De visste inte ens att de satt tillsammans i en bild av en björn eller en häst eller en kvinna som satt fastkedjad vid en klippa och väntade på att en val skulle komma och sluka henne. Det där fanns bara i människors fantasi. Människorna hade gjort bilder av stjärnorna för att kunna hantera dem lättare. Annars skulle hela väldigheten bara kunna svepa iväg med en människa, som en jättevåg."

Bokens första mening:
När Angel hörde det första skriket stod hon vid diskbänken och diskade upp efter kvällsmaten.

Favoritkaraktär/er:
Angel, stjärnmannen och farmor

Saker från boken som inspirerar mig:
• Att den är skriven på ett sätt så de flesta kan förstå den men att den ändå tar upp ett så viktigt och tänkvärt ämne.
• Att den innehåller stjärnor och astronomi!


1 kommentar:

  1. Jag har också läst boken och tyckte att den var oroligt bra. Jag själv är 16år och ÄLSKAR också att läsa allt från gamla tjocka klassiker till ungdomsböcker. När jag var liten gillade jag även väldigt mycket deckarböcker som lassemajasdetektivbyrå, fem-serien, dalslandsdeckare, tre tjejer m.m. En bok serie jag kan tipsa om är "tillsammans-serien" om du inte redan läst dem såklart. Bye Sanna! :-)

    SvaraRadera

Hej! Kul att du vill lämna en kommentar ☺